Laddar...

Pelagiskt spinnfiske, det bara blev så...

Vi hade till klockan 14 på oss att kroka sjövargen. Väderleken lovade strålande sol och bleke. Inga jättebra förhållanden direkt, men man fångar ingen fisk i soffan.
Efter två blankpass och misslyckade försök att spräcka nollan på mitt nya Westin Powercast så var jag taggad till tusen, ändå tills klockan ringde alldeles för tidigt.

Med grusiga ögon närmast ramlade jag ur sängen och gjorde mig färdig. Det stora 100Ah batteriet kändes tyngre än vanligt när jag bar det nerför slänten till bilen.
Emil stod som vanligt klar redan innan jag hade kommit fram till hans port. Basse var som vanligt precis i tid, alltså något försenad enligt mig och Emil. Säger vi kl6 till ett fiskepass så menar vi ju självklart att vi ska stå redo att åka 05.45! Det är ju helt uppenbart! Eller?

Väl framme vid rampen hade dagen precis börjat gry. Det var minusgrader och båten var hal invändigt av ett tunt islager.
Efter lite mekande lyckas jag starta min smått dysfunktionella Mercury motor och vi puffar långsamt fram över vattnet.

Dimman ligger fortfarande över sjön när solen tittar fram. Vattnet är helt blankt när våra jiggar träffar vattenytan och vi börja ta hem våra första kast för dagen.

Fisket är trögt, riktigt trögt. Emil har ett hugg tidigt, så hoppet fanns där till en början, men det försvann när ingen av oss hade någon ytterligare kontakt.
Ingen av de vanliga platserna genererade fisk. Himmlen var klarblå och solen började värma på ganska bra. Fortfarande ingen vind.
 

Jag antar att det lätt blir så när man är van vid att fiska samma platser, men det tog en evighet för mig att reflektera över att vi inte hade sett någon betesfisk på lodet på hela dagen.
Klockan hade börjat närma sig 12 utan att vi hade landat ett endaste litet fjäll. Vi bestämde oss för att vi var tvungna att göra något så vi gjorde en flytt tvärs över hela sjön till en annan djupkant som brukar hålla endel fisk.

När vi är mitt ute på sjön över 12m djup ser vi skuggan av ett enormt betesstimm. Jag sänker farten och visst var det betesfisk under oss. Vi hade inget att förlora tänkte vi utan testade där ute mitt i ingenstans.
Efter bara några kast skriker Emil till nästan som att han har fått ont. Han hade ett påslag som var så pass hårt att spöbutten hade slagit honom över revbenen.
Strax efter hade Basse också ett brutalhugg. Bara några kast senare har jag också ett hugg som antagligen kommer lämna ett blåmärke på insidan av armen.

Kraften i påslagen är inte av denna värld, men vi lyckas inte kroka fisken. När fisken klipper med sådan kraft så känns det som att krokarna borde sitta som gjutna, men icke...

Vi driver av betessimmet ett 50tal meter senare så vi vänder upp båten igen och gör om samma drift. Vi hinner bara driva några minuter innan Emil står med dagens första spöböj. Mitt under drillen börjar han skälla ut sjön och skriker "Här har du din förbannade jävla sjöjävel!" Han är inte riktigt fisk den killen, men jag gillar honom ändå.
Vi ser fisken långt under båten när den brottas och försöker komma loss. En mindre fisk på 3 kilo.

Jag måste erkänna att oron började gnaga över att jag skulle blanka även idag när jag känner ett svagt tick i toppen. Instinktivt svarar jag med ett mothugg och krokarna sitter där dom ska! Äntligen spräckt nollan på spöt! Nu behöver jag inte längre överväga att sälja det!

Jag blir både lite förvånad och besviken över fiskens storlek. Det är också en 3kg fisk. Jag förväntade mig faktiskt att fisken som står här ute ska vara lite större...
 

Klockan börjar närma sig 14 och det är dags att bege sig hemåt. Bara en sista drift till, sen är det dags att bege sig hemåt. Precis i början på driften krokar Emil ytterligare en fisk och i slutet på driften suger det tag i mina grejer rakt under båten precis innan jag ska börja veva upp.
 
 

Totakt landas det 4 fiskar, alla runt 3kg. Basse blir utan denna dag, men har haft flera riktigt brutala hugg precis som jag och Emil.
 

Vi har nog varit lite hemmablinda i denna sjö och fiskat på våra vanliga ställen, med eller utan betesfisk på platsen.
Idag gav oss en riktig tankeställare faktiskt. Finns inte maten så har ju faktiskt inte gäddan någon anledning att vara på platsen hur gynnsam platsen än är.
I fortsättningen ska vi fokusera mer på betesfisken. Varesig den står på 3 eller 12m...

Ha de gött! // Daniel

Skrivet den 3 november 2015 16:26 av Daniel Thörngren | Kommentarer(503) | Kommentera inlägget


Taggar: Gädda